Dagens Nyheter – 29 april 1868, sida 2

nan, att ni just nu gjort ett sista försök att beröfva mig Armand. — Ah! utbrast dansösen med ett triumferande leende, ni tror? — I går blef Armand bortförd... jag -vet icke hvart, men ni skall upplysa mig derom, — Jag? — Ja, just ni, och om det är er afsigt att söka förställa er och spela okunnig, så vill jag på förband och för tidens vinnande underrätta er om att det skall tjena till intet. Jag vill äfven säga er att det förtviflale försök ni sist gjort förefaller mig löjligt, vanvettigt... — Jaså, ni säger det. — Ja, jag tycker verkligen att ni sjelf borde ha märkt långt före detta att era åtgärder till hämmande af min verksamhet likna dessa gång efter. annan xpprepade försök som ett barn gör att uppbygga ett högt slott af kort. Den tillämnade byggnaden ramlar, innan den blifvit till en tiondedel färdig. — Det är hvad vi skola se, inföll Fulmen. — Jag vet ännu ej hvart ni bar fört Armand; men jag upprepar hvad jag nyss sade: ni skall upplysa mig derom. — Min fru... — Hörpå, mademoiselle, ni har er bekant att jag ämnar hämnas på öfverste Leon. — Ja. — Nåväl, min meniog bar varit att låta Armand dö, för att olyckliggöra fadern. Men om ni och era medhjelpare fortfarande hålla den unge mannen gömd, kommer jag att hämnas på ett annat sätt, som ingalunda är förmånligare för Armand. Jag skall anklaga öfverste Leon inför rätta; följden bäraf blir naturligtvis att öfversten får gå till döden såsom mördare och tjuf. Namnet Leon, som bäres af Armand, skall således vanäras och den unge