Dagens Nyheter – 28 april 1868, sida 3

et At infinna er vid hvilken timma på dagen som helst och jag mottog er alltid... — Ni var god emot mig, hviskade Armand. — En dag, fortfor damen, vägrade man er tillträde, då ni kom. Ni ville icke låta er afvisas, utan gjorde invändningar. Då lemnade man er en biljett ifrån mig, i hvilken jag bad er för någon tid upphöra med era visiter... — 0! afbröt henne den unge mannen, det var ett åskslag för mig. — Jag vet det, min vän. — Ni vet det? ; — Ja; ty jag stod vid ett fönster, gömd bakom en gardin, och jag såg er gå er väg med döden i hjertat. oo — Och sedan den dagen, sade Armand, har jag dagligen shrifvit till er, och mina bref ha blifvit obesvarade. Hon förde ett finger till sina läppar. — Hör mig, sade hon. Han teg och betraktade henne. Hon återtog: — Ja, jag medger att det verkligen kan Syr nas, som hade jag varit orättvis och grym emot er. Men kommer ni då icke mera i håg hvad jag sade er vid det tillfälle, då ni upphann mig under min resa till Baden? Jag gaf emceilertid då ganska tydligt tillkänna att ni, om ni ville älska och följa mig, måste underkasta er min vilja, äfven om den syntes er nyckfull, vara beredd på allt, icke förvåna er ötver någon besynnerlighet i mitt lefnadssätt, icke fråga mig om orsaken till ett eller annat mått och steg, som jag händelsevis vidtoge och somm pi icke kunde förklara. — Det är sannt, svarade den unge mannen. Men sedan dess har ni ju invigt mig uti ert lifs mysterier; ni har ju tagit mig till er medhjelpare vid utförande af det värf, ni föresatter... — Visserligen; men jag har icke meddelat er alla mina hemligheter. Eftersom ni tycks