Dagens Nyheter – 28 april 1868, sida 3

Men Armand infann sig icke följande dagen på utsatt tid hos sin älskarinna. Hvariöre? Jo, derför hade han att tacka Tulmen, lord G... och Maurice Stephan. Den sistvämnde kom på besök till honom eu stund sedan Damen med svarta handsken atlägsnat sig. Han narrade honom, genom förespeglingar af ett intressant äfventyr, att följa sig till ett aflägset beläget litet hus, hvilket i sjeltva verket icke egdes af någon annan än lord G... Väl auländ dit och införd i en treflig salong lemnades Årmand ensam, och då han efter en half timmas väntan blef otålig och ville gå. sin väg, märkte han till sin förvåning Och förbittring att han var fånge. Allt hvad som kunde bidraga till att förljufva ensamheten fanns i hans fängelserum. Ett ypperligt piano och arbeten af de förnämsta musikaliska kompositörer saknades icke. Alla bord voro belastade med intressanta böcker och de nyaste tidningar. Vackra taflor prydde väggarne; och vid den vanliga middagstiden serverades en läcker diner af en uppmärksam betjent, mot hvilken ingenting annat kunde med skäl anmärkas, än att han var stum som en fisk. Oaktedt så mycket var gjordt för att Armand skulle tritvas, råkade den unge mannen snart i det mest miserabla lyune. Han frågade sig huru länge dena fångenskap skulle vara, och tänk:e med förtvidan på att han möjligen skulle blifva urståndsatt att följande dagen, enligt befallning, inställa sig hos Damen med svarta handsken. Han var så förtörnad på Maurice Stephan, som utlagt denna snara för honom, att ban säkerligen skulle ha dödat den glade journalisten på stället, om denne vågat sticka sitt hufvud genom dörren till hans fängelse. Men Maurice Stephan var försigtig; han visade sig icke för fången. (Forts3.)