Dagens Nyheter – 28 april 1868, sida 2

In? Och hon frågade honom: hur skall jag göra — Ah! utropade Armand i det han samreandrog ögonbrynen, hon bad honom om råd? — Ja, det gjorde hon, och hon tillade: — Bör jag villfara hans önskan? — Nåå, frågade Armand, hvad svarade han? — Ja, han suckade, betraktade mig med sorgsen. blick och genmälde: — Gör som han åstundar, min fru; hvad ödet en gång beslutat kan man icke undgå. — Jag förstod icke hvad han menade med detta, men jag erfor en obehaglig känsla... Jag blef nästan rädd... — Du är tokig, Job, jag förstår mycket väl jag, hvarpå han syftade. — Hvad ville han då säga? — Jo, att hon älskar mig och att hon icke kan i längden strida mot kärtekens makt. I detta ögonblick hördes bullret af en vagn,, som stannade utanför Armands hus. — Det är hon, som anländer! utropade dem unce mannen. En stund derefter irträdde Damen med syarta handsken i rummet. Armand ville skynda henne till mötes. men hans styrka svek honom. Han förblef stående orörlig och med klappande bjerta. Hämnearinnan nalkades honom och framräckte sin hand, på hvilken han tryckte en kyss. Hans sinnesrörelse var så stor att han icke förmådd e framstamma ett ord. Damen med svarta handsken satte sig och hållande hennes band fortfarande me lan sina föll Armand på knä framför henne. — Andtligen, stammade han, än itligen... samtycker ni till att åter sammant räffa med mig. Hon såg på honom några sekunde; :, mildt 1eende, och frågade honom derefter: