Dagens Nyheter – 28 april 1868, sida 2

således befria honom från alla de olyckor, hvaraf ban ansågs hotas. Planen sattes i verket. Innan vi meddela hvaruti densamma bestod och huru dess utförande aflopp, skola vi göra ett kort besök i den ungkarlsvåning, som beboddes af Armand. Den unge mannen gick sorgsen fram och åter i rummen; han tycktes numera vara blott en skugga af sig sjelt. kn förfärlig oro måste hafva bestormat honom; ty så ofta han förnam ett ljud, stannade han och lyssnade. Piötsligen hördes steg i förstugan och gamle Job isträdde. . 2 Audtligen! utbrast Armand. Nå, kommer non Den åldrige trotjenaren betraktade sin husborde med en min af det innerligaste deltagande, och med dyster stämma svarade han: — Ja, hon kommer. Dessa ord voro nog till att åstadkomma en fullkomlig förändring i Armands hela väsende. Det bedröfvade uttrycket i hans ansigte försvanon ögonblickligen, och förtjust slående sina båia händer tillsamman, utropade han: — Gud! hvad jag är lycklig! Men Job skakade hufvudet och yttrade: — Bättre hade varit att ni aldrig sammanträffat med denna qvinna... Hon har förstört er samvetsfrid. Utan att gifva akt på tjenarens aumärkning, återtog den unge mannen: -Hon läste såiedes mitt bref? — Ja; och icke nog med att hon läste det en gång — minst tre gånger... — Hvad säger du, Job? — Jo, hon läste brefvet om och om igen? — Nå, hvad sade hon? — Hon vände sig till den gamle herrn, ni vet... — Ja, major Arleff.