Dagens Nyheter – 28 april 1868, sida 2

— Och han vet icke, den olycklige, att han sjelf skall bli det sista offret... — Men skulle man icke kunna öppna ögonen på honom, underrätta honom... — Nej, sade Fulmen. ; — Och hvarför icke? — Emedan en fruktansvärd ed binder mig. Och Fulmen omtalade hvad som tilidrog sig i Baden under den natt, då hor uppsökte hämnarionan i trädgården till det af major Arleff förbyrda huset. — Det var då, fortfor hon, denna qvinna berättade mig sin historia, det var då vi ingingo följande öfverenskommelse: — Svär mig, sade hon, att ni aldrig skall för Armand yppa ett ord af hvad jag nu omtalat, och jag lemnar er fältet öppet. Försök att beröfva mig honom, strid mot mig, om er för godt synes. Jag skall upptaga er stridshandske, men kom ihåg att den dag, då Armand får veta, hvad banans far har varit och hvilket syftemål jag har, skall han bli lönligen mördad af en okänd man. — Men, sade Maurice Stephan med häftighet, det är likväl nödvändigt att rädda honom ur denna qvinnas våld. — Ja, jag har också kallat er hit enkom för att fråga er till råds och framställa för er mina förslag... Och kon tillade med lägre röst, i hvilken förmärktes ett uttryck af smärtsam rörelse: — Ty han måste räddas... han måste räddas till hvilket pris som helst... — Vi skola rädda honom, svarade lord G... med sin britanniska flegma. En blixt af hopp tramsköt ur Fulmens mörka Ögon. En plan uppgiordes till att med våld och list slita Armand från hans bjertas herrskarinna och