Dagens Nyheter – 27 april 1868, sida 3

— Det finnes ingen poesi i det verkliga lifvet... — Ni misstager er ofantligt. Jag skall börätta er en historia, som icke är diktad utan till alla delar sann, och som, ehuru den företer mycket som är obyggligt, fasaväckande, likväl är af spännande intresse och bevisar att under lifvets slentrianmässiga yta gömma sig tilldragelser, hvarom hvardagsmenniskor aldrig bar någon aning. — Låt höra. Fulmen omtalade nu för de förvånade herrarne det Hemliga Förbundets historia, äfvensom hburaledes Gontran de Lacys enka redan bestraffat de flesta medlemmarne af förbundet. Naturligtvis afbröts bon ofta af Maurice, som behöfde ge luft åt sin förundran. — Nu återstå endast två af brottslingarna, sade hon. Den ene af dessa intresserar mig? mycket... — Och hvem är han? : — bHjelfva styresmannen... den person, som bildade förbundet. — Hans namn? — Det är Armands far, jag talar om. — Öfverste Leou? — Ja. Engelsdiannen och Maurice vexlade en blick af bedröfvelse och bäpnad. ; — Men, återtog Fulmen, när ni pu hört hura rymt Damen med svarta handsken hämnvats på. e öfriga ledamöterna, inse ni likaväl som jag att det straff hon tillämnar öfversten måste blifva ännu mera förfärligt, ty han är den mesty brottslige och hon har med flit sparat honom: till sist... — Och detta straff... (Forts)