Dagen efter den då denna notis, som naturligtvis aftrycktes i alla Frankrikes tidningar, stod införd i Monitören, lästes i samma bla följande: Vi ha den sorgliga pligten att meddela det man nu funnit herr markisen de Flars-Ruvignys lik; Seinen hade fört det ända till S:t Cloud. Ansigtet är oigenkänligt, men deremot har man känt igen hans kläder; en plånbok, som han ailtid brukade bära på sig, hans ur m. m. Fyra dagar sednare lästes i tidningarne: Herr markisen Chalambel de Flars-Montgorys jordfästniog har i dag egt rum med stor pomp och högtidlighet i Madelaine-kyrkan. Herr de Flars-Montgory var knappt trettiosju år gammal. Han lemnar efter sig en djupt bedröfvad enka och 2:ne små döttrar, fyra eller fem år gamla, hvilka skola länge begråta honom, såsom ett mönster för familjefäder, och alltid vörda hans minne. Afven fäderneslandet har i honom gjort en stor förlust; det lider intet tvifvel att ju icke han, såvida ej hans verksamhet i förtid afbrutits, skulle ha blifvit en at Frankrikes utmärktare statsmän. När herr de Mort-Dienu återkom från Havre, uppsökte han Damen med svarta handsken, — Nå? frågade hon. — Han har rest. — När? — I går middags. — Var han lugn? — Nej, tvertom var han alldeles utom sig. Han kan icke lefva länge under Indiens sol, derom är jag öfvertygad. Ett år härefter är ban död. Damen med svarta handsken svarade intet.