äldrarne dyrt återköpa dem... Men för all del kom nu med mig... låtom oss skynda... kanske är det ännu tid. Herr Octave de R... lät, häpen och uppskrämd, bortföra sig af den föregifne doktorn. Och att Emanuel icke med våld frigjorde sig från Damen med svarta handsken och följde dem, kom sig helt enkelt deraf att hämnarinnan lutade sig intill hans öra och hviskade dessa förfärliga ord: — Om du rör dig ur stället, äro dina barn för alltid förlorade. Markisen var såsom förstenad Damen återtog: — Nåväl, tycker du icke att mina tjensteandar spela sina roler förträffligt? Den man som uppgifver sig vara läkare och som vet lika väl som jag, hvar era barn äro, förer nu bort er vän, vilseledande honom, så att han letar efter de små just der de icke finnas. Emanuel sjönk ned på sina knän, utropande: — Jaså ni vet hvar mina barn ärol... O! min fru, hvem ni än må vara, har ni väl i alla fall ett menskligt hjerta... Tag mitt lif, befall mig att här på stället döda mig sjelf; jag skäll genast lyda er — men återgif åt denna arma moder honnes barn! — Detta beror på er, herr markis. — Ackl tala... tala... — Nåväl, hör mig. Jag har era små flickor i mitt våld. Om ni icke lyder mig blindt, kommer er maka aldrig att återse dem; men er får hon återse — såsom anklagad mördare. Hon skall lära sig hata och förakta er, och ensam i lifvet skall denna moder, höljd af skam — ty det namn ni skänkt henne och som nu är högt ansedt, skall blifva vanäradt — framsläpa sina dagar, utan att känna sina barns öde, och dessa åter skola snart glömma att de någonsin egt eu mor...