Dagens Nyheter – 25 april 1868, sida 2

men edra barn och er maka skola bära sorg efter er. Då markisinnan yttrat dessa ord hördes en vagn stanna utanför huset. manuel som, hört den ryske läkaren säga till fru de Flars att hon på aftonen skulle få besöka sia man, skälfde nu både af glädje och förskräckelse. Hans maka och barn, — han tog det för gifvet — kommo nu helt säkert för att helsa på honom, och han käude sitt mod åter vakna. — Nåväl, tänkte han, jag vill kasta mig till min hustros fötter och sluta mina barn i mina armar; kanhända skola då mina fiender bevekas. Men vid reverberlyktans sken såg markisen blott en ensam person gå öfver gården. , Det var Octave de R..., hans vän, och vid dennes åsyn sjönk ånyo hans mod. amen med svarta handsken fattade honom nu häftigt i armen och sade, i det hon drog honom till den dörr, hvarigenom hon sjelf inkommit, i befallande ton: — Lyssna, och gif ej ett ljud ifrån er, såvida lifvet är er kärt... Då hörde markisen någon komma in i det angränsande rummet, och herr de R... utropa: — Goddag, herr doktor, förlåt att jag besvärar er; men en förskräcklig olycka har inträffat. Emanuel var nära att uppgifva ett anskri, men en blick ifrån Damen med svarta handsken västan förlamade honom. oo— Om hvilken olycka talar ni? hördes den föregifne läkaren fråga. oo — Markisinnan håller på att förlora förståndet äfven hon, ty hennes små flickor... Vid dessa ord ville markisen störta in i rummet; men den unga qvinnad slog sina armar om hans hals och tillbakahöll honom sålunda, sägande: