Dagens Nyheter – 25 april 1868, sida 2

BAMEN MED, SVARTA HANDSKEN, (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet.) (Forts. fr. föreg. n:r.) — Tyst! mumlade Emanuel, som förfärades vid detta minne. — Och, fortfor baronen, det var vidare för er skull som chevalier dVAsti spann den grymma intrig, hvilken tillskyndade er fosterfader, markis Flars-Montgory, ett slaganfall... ty ni känner mer än väl att herr de Montgory fick det infallet att gifta sig, när han förnummit att generalen, hans kusin hade dött. Denna sista erinring förkrossade fullkomligt markisen. Han kände att vedergällningers timma var slagen och tänkte nu endast på nåd. — Ja, mumlade han, jag har varit brottslig och förtjenar det strängaste straff, men sedan sju år tillbaka har jag ångrat mig... Baronen afbröt hovom och sade i föraktfull ton: — Markis, ni tyckes ha alldeles förlorat minnet: i går sade ni mig ju att ni vär den lyckligaste menniska i verlden och ej kände minsta samvetsagg. — Det är sannt, svarade Emaanuel, men ha ni då besinnat att ni, på samma gång ni göra mig olycklig, också låta tre oskyldiga varelser, min hustru och misa två barn, dyrt umgälla hvad de icke brutit? Majoren och baronen gjorde em åtbörd som sade: — Det är ett ledsamt förhållande, som viendast kunna beklaga men ej afhjelpa. — Nåväl, utropade markisen, visa detta bref för min maka, säg henne allt — det -gör ingenting! Jag vill kasta mig till hennes. fötter oeh tigga om förlåtelse. Hon skall ej! vägra mig