Dagens Nyheter – 24 april 1868, sida 2

ned för hans fötter, icke hafva erfarit en mera förskräcklig sensation, än dessa ord af major Arleff uppväckte hos honom: Er man har mistat förståndet, min fru. I en sådan beskyllning för galenskap, rigtad mot en person, som är i full besittning af sitt sunda förnuft, ligger någonting så oväntadt, så förskräckande, att fara för verklig sinnesrubb. ning deraf kan uppstå. Emanuel var ett ögonblick såsom förstenad, och han förstod genast att en förfärlig snara blifvit utlagd för honom. Att påstå det baronen icke vore död inför herr Octave de R..., som hade sett hans lik, omsvept med ett lakan, och inför markisinnan, som hörde huru den ena spiken efter den andra inslogs i hans likkista, vore det icke att gifva stöd åt den s. k. läkarens förfärliga uppgift? Markisen insåg detta genast, och han kom äfven ihåg att den föregifne doktorn hade i sin ego ett bref, hvarigenom han kunde tydligen bevisa för markisinnan att hennes man var en mördare. Och som majoren fästade på honom en lugn och kall blick, hvilken tycktes säga: tag er i akt, herre! fann han rådligast att förblifva tyst. Då tog herr Arleff markisinnan i handen och förde henne till ett hörn af rummet. — Min fru, sade han till henne, er man har verkligen icke sitt förstånd i behåll; men hans galenskap är icke obotlig och jag tror till och med att den skall komma att blifva af kort varaktighet. — Ack! min herre, snyftade markisinnan; gifve Gud att ni sade sannt. — Jag är ryss, fortfor majoren, och i mitt land åtvjöt jag stort förtroende för min skicklighet i att bota galenskap, hvilken branche af sjukdomar jag under en längre tid noga studerat...