Dagens Nyheter – 24 april 1868, sida 2

DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet.) (Forts. fr. föreg. n:r.) Damen med svarta handsken gick långsamt och utan att visa den ringaste förvåning eller motvilja uppför de fem trappor, som ledde till baronens bostad. När hon inträdt i det tarfliga rummet, slog bon sig ned i en obeqväm, gammalmodig ländstol, och sade till honom: — Var så god och stäng dörren, min herre; och förvissa er om att ingen kan höra 0s3. Baronen efterkom tillsägelsen, hvarefter han ställde sig med hatten i hand framför denna qvinna, hvilken tycktes hafva hans öde i sina händer. Damen med svarta handsken öppnade först en portmonnä och framtog derur två banksedlar å tusen francs hvardera. — Kanske, min herre, ni behagar hålla till godo med det här så länge, yttrade hon. Hon räckte honom sedlarne, men baronens medfödda stolthet kom blodet att stiga hor om till hufvoadet. Han blef mörkröd i ansigtet och med en åtbörd tillbakavisade han damens anbud. — Förlåt, mina herre, sade hon; det är icke en allmosa jag bjuder er. Denna summa må ni betrakta såsom en afbetalning å den skuld, som jag genom den öfverenskommelse, hvilker Yh nu skola uppgöra, kommer att ikläda mig till er. Baronen rynkade ögonbrynen. — Jag trodde, sade han, att er tystnad skulle blifva den enda betalningen för mina tjenster. — Mio herre, genmälde Damen med svarta handsken, tillåt mig gifva er en förklaring, som tyckes vara behöflig... När jag vet så mycket om en menniska att jag kan bringa henne till schavotten, så betraktar jag henne helt och