Dagens Nyheter – 24 april 1868, sida 1

I Tyskland, liksom öfverallt, klagar man öfver nutidens plågoris: de stående armferna. Denna klagan ger sig luft i tal och i skrift, i böcker och i tidningar, på vers såväl som på prosa. Se här ett prof: I trakten af floden Haart, nära Rhenen, der mycken vinodling idkas, har köld och snö på våren gjort skada å vinstockarne, så att man befarar en dålig vinskörd. Bekymmersamt är der förut, och nu frågar man sig: hvad skall det väl blifva af oss i höst när uppbördsmannen kommer och kräfver ut skatten, som mestadels går åt till armåen? Under en sådan sinnesstämning sjunger folket allmänneligen en sång, hvars innehåll, återgifvet i obunden form, är följande: Den gode Guden skänker eder herrliga blommor; han skall äfven gifva eder saftiga frukter till bevis på, att Han ännu har godhet till öfverflöd. Men jag skulle annorlunda handla om jag vore i Hans ställe; jag skulle straffa edor der I hafven syndat. Sparris skulle jag ej låta spira upp i era trädgårdssängar, utan bajonetter; kulor skullen I plocka i stället för meloner; och der nu sädesstråen bölja på era fält skulle ur jorden uppskjuta endast sablar, lansar och dolkar. IT stället för drofvans ljufva saft skulle jag låta blod strömma i vinstockens ådror. T stället för körsbär, päron och plommon skulle jag sända eder granater och kartescher. Och slutligen skulle jag säga till eder: Smörjen eder, tokar som ni äro; kanske skolen I då ändtligen få ögonen öppnade och förstå hvad som blir frukten af era arbeten. I trots af sådana sånger i Tyskland, är österrikiska regeringen just på väg att framlägga för sina tokar till undersåter ett förslag till allmän beväpning, utan tillåtelse till lega eller friköpning från det hvita slafveriet. Hvarje man skall vara förbunden till militärtjenst från sitt tjugonde till sitt trettiondefjerde år. Men ihändelse fiende infaller i landet skall skyldigheten att träda i ledet börja redan vid 18:de året och icke upphöra förrän med det fyrationde. Och för hvad ändamål? Jo, för att sammanhålla en hop icke ens beslägtade folkstammar under samma kejserliga dynasti, som deraf skall hafva rik utkomst, makt och anseende.