Dagens Nyheter – 23 april 1868, sida 2

Baronen reste sig upp i vagnen. Det var hans mening att hoppa ned på gatan. — Nej, min fru, nej, sade han, hvem pi än må vara, till schavotten skall ni aldrig föra mig och icke heller på fästning; ty jag ämnar nu gå direkte och kasta mig i Seinen. Men Damen med svarta handsken fattade honom i armen och sade: — Hör mig nu och var lugn; det är ingen fara å färde. Och då baronen såg på henne, likasom begärande en förklaring på dessa ord, tillade hon: — Herr baron, hvem har sagt er att jag ämnar avklaga er inför rätta? Herr de Mort-Dieus förskräckelse lade sig något; han andades åter och satte sig ned. — Jag kan göra er olycklig, yttrade Damen med svarta handsken, men det står i er eger makt att i viss mån beveka mig till skonsamhet... — Hvad fordrar ni då af mig? frågade baronen. ; — Säg mig först, hvar ni bor. — Jag har en längre tid bott i huset N:o 17 Monsieur-le-Prince-gatan;. men i morgse förkunnade min värdinna: att, om jag icke innan aftonen erlägger, de 12 francs och 50 centimer, som jag är skyldig, så får jag icke min nyckel... — Godt! afbröt honom damen. ! Och hon ropade till kuskepr.. — Monsieur-le-Prince-gatan N:o 17. Efter tjugu minuters förlöpp stannade ekipaget utanför det angifna huset. Då. värdionar såg baronen stiga ur ett elegant: åkdon och artigt bjuda handen åt ett ungt ocH vackert samt dyrbart och Smakfullt klädt fruntimmer neg hon helt djupt för honom och aktade. sig väl för att tala om den obetydliga summa, hvar. för han: häftade i skuld, 47:50 002 er (Forts.)