Dagens Nyheter – 22 april 1868, sida 3

honom att för en stund glömma herr de MortDieus förfärliga hbotelse. — Min dyra vän, sade han, det har händt mig något, som visserligen är föga vigtigt, men så mycket mera ovanligt. Man har gjort mig till föremål för en mycket malplacerad drift... — Drift! usropade herr Octave de R. — Ja, sade Emanuel. Han betraktade majoren, hvilken smålog helt välvilligt. Markisen återtog med lugn: — Förbållandet är att jag under de sednaste dagarne flera gånger sammanträffat med baron de Mort-Dieu, och nu har han genom notifikationskort tillkännagifvit sig vara död redan i slutet af förra veckan... Han låg nyss, höljd af ett lakan på en säng i ett rum här bredvid, och jag började verkligen tro att det varit hans vålnad, jag sett sednast i dag hemma hos mig... Men när allt kommer omkring, lefver han, och allt reducerar sig till ett mindre lyckadt skämt. — Åhl utbrast herr Octave de R... häpen. Emanuel fortfor: : — Han har varit härinne under er bortovaro, vicomte; och han återkommer straxt, så snart han får göra sin toalett. Medan Emanuel yttrade detta, lät ett doft buller Höra sig från ett angränsande ram; det var tydligen slag af en hammare. Den föregifne doktorn log sorgset, då dessa ljud nådde hans öron. — Ackl mitt herrskap, sade han; 1u hörs det bäst att herr do Mort-Dien icke lefver. Det är hans likkista man håller på att spika igen. Pra de Flars-Mootgory uppgaf ett rop, som upprepades af vicomten de R... Och berr Arvleff tiliade, i det han lutade sig intill markisinnan: — Er man har mistat förståndet, min fru... Det märkes, tyvärr, alltförväl att han är tokig.