Dagens Nyheter – 22 april 1868, sida 2

— Det synes tydligen att han har blifvit skrämd. : Och han gaf befallning om att den afsvimmade skulle föras till ett annat ram; hvilket ock skedde. När Emanuel återkom till medvetande och uppslog ögonen, frågade han med osäker stämma: — Den döde? hvar är den döde? Doktorn lade sin hand på hans arm: — Ni har feber, sade han till honom. Låt derför bli att tala. Men Emanuel såg uppmärksamt på honom: — Ah! utropade han, jag känner igen er... er också... Doktorn vände sig till Octave de R... — Han yrar, sade han. Emanuel hörde dessa ord. — Nej, utbrast han. Jag yrar icke, jag känner mycket väl igen er. Det var ni som besökte mig i dag... för att hemta en penningsumma... Doktorn gjorde en axelryckning oeb hviskade i vicomtens öra: — Är ni denne herres vän? — Ja visst. Det är markisen de Flars. — Aha! är det han?... Han har ju familj, både maka och barn? — Ja; hvarför gör ni mig denna fråga? Doktorn förde Octave till en fönstersmyg i andra ändan af rummet och yttrade: — Jag fruktar ett anfall af galenskap till följd af den förskräckelse, som bemägtigat sig markisen, en förskräckelse, hvilken jag för öfrigt har mycket svårt för att förklara. U — Men jag kan förklara den jag, sade vicomten. Markisen var öfvertygad om att han sett herr de Mort-Dieu i dag, ehuru denne varit död i flera dagar. an har också begifvit sig hit enkom för att... , — Aha! jag förstår nu alltsammans. Men