Dagens Nyheter – 22 april 1868, sida 1

Fjorton riksdagsmän hafva vid denna riksdags början väckt motioner om förändring af den stadgade röstgrunden vid kommunala val. I intet ämne ha motionärerna varit så många. Detta bevisar att man ansett den frågan angelägnare än någon annan, att man med ingen lagstiftning varit så missbelåten. På intet annat fält har någonsin tillämpandet af personlighetsprincipen varit af så många yrkad, som på kommunallagstiftningens. Sju ledamöter af andra kammaren hafva yrkat densamma. Sju andra hafva velat nöja sig med modifikationer. Lagutskottet har satt sig emot personlighetsprincipens tillämpning, liksom regeringen på sin tid vägrade dess användande. Men den principen skall ändock taga ut sin rätt. Dess erkännande är blott en tidsfråga. Hr S. Rosenberg har, såsom reservant, antydt sin åsigt att tiden kunde vara inne redan nu. Men utskottet har inskränkt sig till att föreslå begränsning af röstmaximum i städerna till en femtiondedel af Valkretsens hela röstetal efter röstlängden och i hvarje fall till högst ett hundra röster, samt å landet till en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden. Med intetdera skall landet blifva ett enda år belåtet, om ock det skulle hända att kamrarne antoge förslaget. Missbelåtenheten skall fortfara, den skall vid hvarje riksdag gifva sig luft, antalet af anhängare för en radikal reform -skall oupphörligt växa, och inom några få år skall lika rösträtt blifva införd. Hvad har man då vunnit på uppskofvet? Vill man föda en verklig lifaktighet i den sjelfstyrelse, som nu på papperet är kommunerna medgifven, måste man behandla dess medlemmar som vuxna menniskor och som jemnlikar, men ej likt barn. Vågar man icke dettaännu, af alltför vanlig misströstan om menniskonaturen, Så må man åtminstone gå så långt som att be