Dagens Nyheter – 21 april 1868, sida 3

En fjerdedels timma sednare stannade markisen de Flars ekipage utanför det i bjudningsbrefvet uppgifra huset. i Detta hus såg mycket anspråkslöst ut. Vid sidan af porten stod på en plåt af jernbleck skrifvet med gula bokstäfver: . Möblerade rum att hyra. — Är det här den nyligen aflidne baron de Mort-Dieu bodde? frågade Octave de R... en gammal qvinna, som han träffade i förstugan. — Ja, min herre, svarade gumman i denna ödmjuka ton, hvari mindre bemedladt folk plägar tala till personer, som färdas i granna ekipager. Hon gick åt sidan, för att låta vicomten och hans vän markisen passera, hvarefter hon tillade: — Han bodde i rummet n:o 17, beläget i 5:te våningen. — Sjutton! mumlade Octave de R...; märk, markis, att rummet har nummern 17, huset äfvenledes nummern 17 och att det var den 17 i denna månad som baronen skulle hafva blifvit dödad. — Verkligen, stammade Emanuel. De skyndade uppför de många trapporna och anlände till dörren n:o 17. Efter ett ögonblicks tvekan öppnade de densamma — ty nyckeln satt i låset — och hvad blefvo de varse? Jo, ett medelstort, temligen tarfligt möbleradt rum, för hvars två fönster gardinerna voro nedfällda. Invid den högra väggen stod en säng med omhänge af något ljusare tyg, och på denne låg en menniskokropp, till större delen omsvept med ett lakan. Det var den döde, men om den döde var baron de Mort-Dieu kunde man icke se, ty ansigtet var betäckt. Tvenne personer sutto bredvid sängen; den ena af dessa var en sjuksköterska, som åtagit sig att vaka hos liket, den andre en femtio