Dagens Nyheter – 21 april 1868, sida 3

års man med blå rock, hopknäppt ända under hakan, ett rödt band i ett af knapphålen samt gråa, uppåtvridna mustascher. Det syntes tydligen att han hade varit militär. Då han blef varse markisen och vicomten, steg han upp och helsade på dem. — Min herre, sade Octave, vi äro vänner till herr de Mort-Dieu. Militären bugade sig: . — Jag var icke den aflidnes vän, mina herrar, sade han; jag kände honom knappt, men jag bodde i samma hus söm han, och vi träffades vid table dhöte alla dagar. För fem dagar sedan öfverraskades jag deraf, att han kom in till mig klockan nio på aftonen. — Kapten, sade han, mitt ärende är att bedja er göra mig en tjenst. Jag duellerar i morgon; vill ni bli min sekundant ? — Ja, min herre. Emanuel hade knappt satt sin fot i likrummet, förrän han började darra i alla lemmar. Han kände sina ben svigta, och han fästade på en gång nyfikna och förvirrade blickar på den döde, hvars anlete var skyldt aflakanet. (Forts.) p————— En irländare, som var en stor beundrare af forntiden, trodde sig hafva funnit. ett triumferande bevis för öfverlägsenheten i dess arkitektur, i det han utropade: Hvar finnes någonstädes en nyare byggnad, som haft bestånd så länge som en gammal? Skomakare blif vid din läst! Ett nytt tändnålsgevär har uppfunnits af en skomakare i Paris.