Dagens Nyheter – 20 april 1868, sida 3

—-—-—-——— -m-m-?2ZHwIOEOPR K-—-— — — . —n—wO— ——— fienders intriger, men ack; jag är så svag; jag saknar ett stöd, jag saknar tillgångar... — Kära Fulmen, är det slut med hvad ni fick af mig? — Nej; tvärtom är allt qvar, allt orördt. Jag har icke velat nyttja era juveler, icke använda de penningar, ni ställt till mitt förfogande... Jag har tyckt att jag icke gjort mig förtjent af er godhet; men vill ni bli min vän, vill ni samverka med mig för vinnande af det mål jag eftersträfvar, så skall jag stanna i stor förbindelse hos er, och jag skall göra allt för att infria min tacksamhetsskuld till er. — Fulmen, ni är en engel... — Mylord, går ni in på mitt förslag? Vill ni att vi skola blifva verkliga Vänner, — Ja, kära barn, genmälde den gamle engelsmannen suckande, det skall glädja mig om jag kan bispringa er. Och det öfverenskoms att lord G... och Fulmen skulle med förenade krafter bekämpa Damen med svarta handsken. Dagen efter den, då markisen de Flars-Montgory aflade sitt besök hos Blidah, satt den förnäme mannen i ett af sina enskilda rum, fortfarande grubblande på lösningen af det svåra problem, som blifvit honom förelagdt: hvarifrån taga femhundra tusen francs, utan att behöfva nämna något om saken till fru de Flars? En betjent inträdde och anmälde mademoiselle R6voil. Markisen hade aldrig hört detta namn, men han gaf ändock tillsägelse om att den fremmande damen skulle införas. Mademoiselle Råvoil var ingen aunan än Fulmen. — Min herre, sade hon, jag har mig bekant att man af er fordrat en half million francs för ett bref, som för er förkommit och som ni till hvad pris som helst vil återköpa.