Dagens Nyheter – 20 april 1868, sida 2

henne, såg i högsta grad förfallet och otrefligt ut. Hon väntade honom i en tarflig kammare, inredd på samma sätt som de kyffen, hvari de fattigaste bland studenterna på deina tid brukade bo. Då Chalambel gjorde sitt inträde i detta rum, tänkte han genast: — Stackars menniska, hon lefver synbarligen i nöd... Jag får mitt bref tillbaka tör några hundra francs, om jag vill. Men herr Chalambel misstog sig. Blidah hade under sin lyckas dagar varit en klok och omtänksam flicka. Hon bade samlat en liten förmögenhet och bodde äfven nu, sedan hon upphört att vara på modet, ganska elegant. Den kammare, i hvilken hon mottog detta besök af den högt uppburne markisen de Flars, var icke hennes. Damen med svarta handsken hade, såsom läsaren erinrar sig, en oinskränkt makt öfver Blidah — hon hade, för att kunna begagna henne såsom redskap för sina hämndplaner, på något besynnerligt sätt beröfvat henne hvad hon älskade högst på jorden, hennes barn, och för att återfå detta, var Blidah villig att lyda alla hennes befallningar. Det var den grymma hämnarinnan, — hvilken nu beslutit straffa herr Chalambel — som ålagt henne att skrifva det ofvananförda brefvet, äfvensom att spela rollen af fattig. Damen med svarta handsken hade skaffat sig tpplysning om markisens affärsförhållanden och fått veta att, som hans förmögenhet till största delen bestodi jordegendomar eller hus i Paris, kunde han icke anskaffa någon betydligare summa utan sin makas bemyndigande. Han behöfde nemligen, för att få hypothisera något af sina gods, hennes bifall. Dorföre hade den obevekliga Damen befallt