Dagens Nyheter – 18 april 1868, sida 2

kunde endast åstadkomma några oartikulerade ljud. Damen med svarta handsken intog en imponerande ställning och, pekande på sitt offer, sade hon: — Mördaren var ingen annan än du, eländige skurk!... Din sista stund är kommen, chevalier dAsti, ty den vätska jag nyss ingöt i ditt sår och som du ansåg för en helande balsam, innehöll ett dödande gift, som icke skall dröja att göra verkan. Men innan du uppgifver din ande, skall du veta hvem det är, som tillskyndat dig alla de lidanden, du under sednare tider utstått. Det är jag, jag som af min döende make blef invigd i det Hemliga Förbundets alla rysliga mysterier, och som beslutit att icke aftvätta det blod, som ännu fläckar den ena af mina händer, förrän jag låtit hvar och en af dessa eleganta mördare, som begagnade den olycklige Gontran de Lacy till verktyg för sina nedriga planer, undergå ett grymt straff... Gontran de Lacy — mins du, chevalier, huru innerligt han älskade denna Margareta de Pons, som du berötvade honom? Dessa sista ord smärtade herr VAsti obeskrifligt. Han vred sig som en mask, tryckande krampaktigt sina båda händer mot bröstet. — Du älskar henne nu, eller huru? Du älskar henne, och hon hatar och föraktar dig... Ja, hon bedrager dig! Ett demoniskt hånlöje sväfvade öfver hämnarinnars anlete, och åter sökte grefven förgäfves tillkalla bjelp. — Jag sade dig nyss att du skall dö, fortfor den obevekliga damen. Herr WVAstis anlete uttryckte i denna stund tydligen att han var nöjd att skiljas från lifvet. — Men, tillade hämnarinnan, döden ensam vore ett alltför mildt straff för dig. Jag har beslutat att du skall finna dig vanärad i din