I det ögonblick, då man i Frankrike höjer så väldiga verop mot frihandelssystemet och de handelsfördrag, hvilka på sednare åren afslutats mellan kejsarriket och utlandet förtjenar en skrifvelse att uppmärksammas. hvilken Jean Dolfuss från Mählhausen (Elsass) insändt till parisertidningen Temps. I denna skrifvelse ådagalägger den såsom industriidkare och menniskovän lika utmärkte mannen, att bomullsspinnerierna och tygtryckerierna i Elsass ingalunda lidit efter afslutandet af dessa handelsfördrag, utan fastmer vunnit betydligt och i denna dag tillverka långt mera, än på den tid, då skyddstullsystemet ännu var gillande, och detta oaktadt den kris, som uppstått genom bristen på bomull. Hvad tygtryckerierna beträffar, hvilka nu kunna trycka utländska väfnader — då dessa äro tullfria under det vilkor att de åter utföras, — så kunna de för närvarande täfla med England och Schweitz, något som förut icke var fallet. Upphäfvandet af skyddstullen har således för dessa näringsgrenar medfört en större uppblomstring, och de flesta fabrikater, hvilka de frambringa, stanna numera icke i Frankrike, utan försän das till utlandet. Attfrån det öfriga, icke tyska Frankrike så mycken klagan förspörjes, måste finna sin förklaringsgrund derutinnan, att folket ännu icke har lärt att frambringa sina fabrikater till billigt pris och att i sjelfva verket bra litet blifvit gjordt för att inrätta transportmedien så, att de icke alltför mycket fördyra fabrikaterna. Man har offrat för stora summor på onödiga rustningar och på städernas försköning, för att man skulle kunnat hålla de löften, hvilka afgåfvos vid afslutandet af ofvannämnda handelsfördrag. Dertill kommer ytterligare, att transporten på jernvägarne är för dyr och att allting dessutom är så högt beskattadt, att redan derigenom en billig tillverkning är omöjliggjord. Frihandelssystemet bär således icke skulden för att handel och industri i Frankrike ligga så helt och hållet nere (och Elsass, som i Rhen har en lätt transportväg, och der befolkningen är en helt annan, än i det öfriga Frankrike, bevisar detta), utan detta gör endast och allenast regeringen, som, sedan den egenmäktigt och utan landets hörande afslutat handelsfördrag, lugnt lade händerna