Dagens Nyheter – 17 april 1868, sida 3

varse ett fruntimmer, trodde han det vara frn MVAsti. Det rådde nemligen ett visst halfdunkel i rummet. : En suck af tillfredsställelse uvudslapp herr MAsti, och glädjen afspeglade sig i hans blick; — Men Damen med svarta handsken sade till honom: — Det är icke grefvinnan, min herre, det är er läkare. Grefven betraktade henne uppmärksamt. — Jag är säker på att ni icke känner igen ne sade hon, ehuru vi ha träffat hvarandra örr. Grefven tyckte verkligen att detta egendomliga ansigte var honom bekant, ehuru han ej kunde erinra sig hvar och när han förut sett detsamma. — Jag vill nu först hälla vågra droppar i ert sår, och medan de göra verkan skall jag berätta er en episod af min historia. Det är tro: ligt att ni då skall känna igen mig. (Forts) 7 En lakonisk sjelfmördare. En ung flicka passerade en ratt för några veckor sedan vid ett-tiden Wate,:oo-bron i London. Kom men ungefär midt på bron fick hon se en ung man sitta på en af de sterbänkar, hvilka på olika ställen äro anbringade vid brons barritrer, Han steg upp då hon kom midt framför honom, fixerade henne skarpt några ögonblick, stog derefter upp på bärvken, teg af sig hatten, boc kade sig mycket artigt satte hatten på bänken och hoppade ögonblickligen öfver barridren bums i kanalen. Flickan tog upp hatten och ropade på polis, en konstapel skyndade till, undersökte hatten och fann i den en papperslapp, på hvilken stod skrifvet sjelfmördarens namn samt ordet drunknad.