V I T DAMEN MED, SVARTA HANDSHEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). — Ni skall, så snart han återvunnit sansen, ömt trycka hans haud och hviska i hans öra: han har rest... jag skall icke återse honom! — Jag lofvar att göra det, svarade grefvinnan i en ton af sublim uppriktighet. Ianan Damen med svarta handsken aflägsvade sig, tillsade hon att den sjuke, medan det dvallika tillståndet varade, skulle flyttas till ett rum i nedra våningen, emedan ombyte af lokal, enligt heunes tanke, skulle utöfva ett helsosamt inflytande på honom. fon tillkännagaf sin afsigt att återkomma klockan elfva på aftonen, hvarefter hon lemnade hotellet, åtföljd af major Arleff. En timma sednare uppslog herr SAsti åter sina ögon. Ilan såg sig förvånad omkring, då han icke igenkände det rum, der han en längre tid legat. Ian blef varse grefvinnan, hvilkens ansigte var fuktadt af tårar. Ilon trädde fram till hobom, och fattande haus hand, frågade hon: — Ilura står det nu till med er, mina vän? Ena isnerlig glädje framlyste ur den sjukes ögou — han mindes knappast den dag, då hona sednrast tilltalade honom på detta hjert2 Sätt. Vi ka ilyttat er hit på befallning af er sårade tycktes blifva öfverraskad. ! fortfor grefvinnan, i det hon smålog belt godt åt horom, den läkaren är icke af det vanliga slaget, må ni tro, min vän... Det är en ung rysk dam, som eger ovanlig skicklighet i konsten att bota sjuka.