— Denna dvala, fortfor Damen med svarta handsken, kommer att räcka omkring två timmar. Under denna tid, skall intet tecken till lif visa sig hos honom, han skall vara alldeles såsom död. — Och... sedan? — Och när han sedan återkommer till medvetande, ekall febern ha helt och håilet försvunnit . .. — Och han skall vara räddad? — Nej; men då först blir jag i tillfälle att yttra mig om hans tillstånd. Den hemlighetsfulla damen bad majoren och Fulmen aflägsna sig, emedan hon hade någonting vigtigt att tala med grefvinnan om. Sedan de blifvit ensamma, uppstod mellan dem ett samtal, för hvars hufvudinnehåll vi hör i korthet redogöra. Damen med svarta handsken nödgade Margareta geno.n skickligt framställda frågor att erkänna, för det första att hon icke älskade sin man, för det andra at bon hatat honom och endast genom den olycka, hvaraf han nu träffats, fattat medlidande fö honom och kommit att tänka på helgdex af d: pligter, hon i afseende på honom iklädt sg, samt för det tredje att hon intagits of kärlek till en ung man, hvilket förhållande af her dAsti blifvit upptäckt och hos honom framkallat svartsjuka. Sedan Damen med svarta handsken aflockat Margareta denna bekännelse, sade hon t:: henne: — Urder sådana omständigleter skola min: läkemedel blitva overksamma, såvida ni ickt vill punktligt lyda de ordres, jag gifver er met afseende på ert uppförande mot honom. — Hvad vill ni väl, att jag skall göra? (Forts.) —L LL