Dagens Nyheter – 16 april 1868, sida 1

BRUD, HSE PU fö. Som här förut varit omtaladt, har hr 4. O. Wallenberg väckt förslag om ändring a 72 S regeringsformen, i syftning att riksbankssedlarnes tvångskurs skulie upphöra och att införande af guld såsom myntfot skulle möjliggöras. Detta förslag hav blifvit af konstitutionsutskottet tillstyrkt och står i full öfverensstämmelse med såväl finanskomiteens utlåtande för tio år sedan som andra kammarens uttalade åsigt vid sistlidne riksdag. Detta benämner Dagligt Allehanda En med lockbete utlagd krok, på hvilken konstitutionsutskottet redan nappat, och D. ÅA. antyder att det nu är fråga om en likartad strid med dåen, då Carl Johan ville ändra 72 S R. F. i syftning att få riksbanken ställd under konungs och ständers garanti och vård, hvilket misslyckades år 1834. Såsom hvarje riksdagsman kan finna, är icke nu ifrågasatt något inrymmande af konungamakten i riksbankens styrelse, utan helt enkelt, att mynt skall vara mynt och banksedlar, såsom sig bör, kreditpapper. Det synes tydligen att Allehanda vill bortblanda korten då det framdrager dessa jemförelser i sista stund, under förhoppning att de skola förblifva ovederlagda. Vår rättskänsla har uppmanat oss att påpeka detta förhållande, ehuru vi äro öfvertygade att ganska få riksdagsmän, som tagit kännedom af landtmannautskottets betänkande vid förra riksdagen och konstitutionsutskottets utlåtande vid denna, skola låta missleda sig af Allehandas vrängda framställning. I sjelfva saken anför Allehanda ingenting annat än att banklagen bör ändras först och grundlagen sedan. Då rätta förhållandet är att lagen af den 1 mars 1830 innebär precist detsamma som 72 S regeringsformen, så kan denna sednare utan all fara ändras, ty riksbanksedlarne bibehålla i alla fall sin tvångskurs till dess lagen af den 1 mars 2830 blir ändrad, hvilket icke bör ske annorledes än i sammanhang med ändring af lagen af den 20 maj 1864, angående de enskilda bankernas rättighet att invexla privatbanksedlar med riksbanksedlar. Denna förmån för de enskilda bankerna kan ej bortfalla förr än riksbanksedlarnes tvångskurs upphör. Man må om motionärens afsigter hysa hvilken mening som helst, så kan man ej neka till att sjelfva förslaget väsendtligen bidrager att betrygga riksbankens förmåga att invexla sina banksedlar, ty bekymret att hålla metallisk kassa fördelas på öfriga sedelutgifvande banker, hvaremot under nuvarande förhållanden riksbanken alltid drabbas af första påkänningen, så snart silfver ifrågakommer att behöfvas för de utländska liqviderna. Aldra olyckligast har dock utskottet varit vid behandlingen af den andra delen af motionen, då det lemnar sitt bifall till den af motionären föreslagna redaktionsförändringen, utbrister Dagligt Allehanda; och hvarföre? Motionären har föreslagit att riksbankens sedlar skola vid anfordran efter deras lydelse inlösas. Detta anser Allehanda vådligt, emedan möjligheten vore öppnad att få dem lydande icke atl-nast på silfver och guld, utan äfven på koppar, jern eller andra metaller. Hvarför tillägger ej Allehanda: hudar, snäckor, kålhufvuden m. m.? Mot allt sådant bör man ju skyddas af grundlagen. Det borde eljest anses tillfyllestgörande, ati Riksbankens sedlar inlösas efter deras lydelse, och man bör ej förutsätta att riksdagen kan fatta beslut, att låta utfärda riksbankssedlar å andra valutor än de ädlz metallerna. Att möjliggöra införandet af guld såsom myntfot måtte väl gillas af allu dem, som dels känna huru olämplig vår myntfot är, dels med någon uppmärksamhet följt den snabba utvecklingen af frågan om en gemensam myntfot för hela den civiliserade verlden.