Dagens Nyheter – 15 april 1868, sida 3

— Ni skall lyda mig såsom han, tillade damen i en ton af öfvertygelse, eller åtmiusto.e skall ni icke lärgre tänka på att korsa mina planer, huru förskräckliga de än må synas er. Och nu, hör... Hvilken sällsam och förfärlig berättelse afcaf väl Damen med svarta handsken för Fulmen i denna ödsliga trädgård och uvder denna tysta natt? Detta är något som vi omöjligen kunna säga. Men en timma sednare återinträdde Fulmen i siva rum blek, darrande, med sänkt panna och bunden vid Damen med svarta handsken gerom en helig ed. Hon hade svurit att tiga kanske till och med att lyda. Grefvinnan Margareta VAsti hade förlorat den enda vän, som måhända skulle hafva kunuat rädda henne ifrån att falla i den af Damen med svarta handsken utlagda snaran. Fulmen hade före sitt nattliga möte med hämnarinnan föresatt sig att varna Margareta samt att upplysa henne om att Armand skänkt sitt hjerta åt en annan qgvinna; men denna goda föresats blef aldrig utförd och Fulmen åsåg med skenbart lugn huru den elaka intrigen fortgick samt huru den olyekliga grefvinnan nedsjönk allt djupare uti den afgrund, i hyilken hennes mans hjertlösa fiende beslutat störta henne. Vi sade härofvan, att vi skulle för våra läsare förklara hvaruti den bestraffning bestod som: Damen med svarta handsken lät herr VAsti undergå. Vi skola nu göra det med några få ord; ty att låta läsaren steg för steg följa dessa oerhörda marter i deras hastiga tillvext, att för honom beskrifva alla de rysliga enskildheterna af detta pinarde, som räckte i tre veckors tid, skulle säkerligen vara att svårt såra hans känslor, (Forts.)