skola här nedan redogöra för naturen af denna bestraffning men vilja dessförinnan berätta en tilldragelse, som det torde vara nödvändigt att känna, för att förstå, huru det kunde komma sig att allting lyckades så väl för den hämnande Damen. Fulmen besökte Armand straxt efter sin ankomst till Baden; och hon märkte till sin stora förvåning att den unge mannen blifvit betydligt förändrad, sedan hon såg honom sist. Han förklarade sig icke älska Damen med svarta handsken utan i stället vara betagen i fru dMAsti. Fulmen insåg häraf att han spelade en rol, att han talade osanning, emedan hans herrskarinna ålagt honom att göra det, Och det smärtade henne ofantligt att han äfven sökte föra henne bakom ljuset. Då han kom på besök till den sjuke och således sammanträffade med Margareta, gaf Fulmen noga akt på honom, och hon fann att han i sitt uppförande mot fru VAsti icke alls var sig lik, sådan som han brukade vara i sitt umgärge med andra menniskor, utan att han rentaf koketterade för henne. Hon såg allt detta med smärta. Hon begrep, att den förr så hederlige och öppenbjertige unge mannen genom den hemlighetsfulla damens förderfliga inflytande blifvit en bedräglig skurk. Ty att han icke älskade fru VAsti, derom var hon fullt förvissad. Och alltså måste alla de ömma blickar, han i väl afpassade ögonblick kastade på hence, vara ingenting annat än det nedrigaste hyckleri. Fulmen blef icke förtörnad på Armand: men deremot upplågade hennes yrede mot Damen med svarta handsken. Hon beslöt rädda Margareta de Pons — och korsa hämnarinnans planer. Å Men ack! Fulmen kände icke sin egen svaghet, hon anade icke att hon nödvändigt måste