B några båtsman, bvilka efter stt hafvå besökt , ul skliliga krogar I staden vara på väg hem till j arlberg 4 i Vid börnet af Rörstrands och Kam k torna blefva e ne 8å Oregerliga, att ih 1:0 82 Södervall ansåg sig nödsauppmana dem att vara tysta och frilsawat i hem. Deona tillsägelse hade till följd, att Z håsmännsn öiverföllo konstapela och tilldeiada nom 2:ne svära knifougg i hufvudet samt söaersku:o bans påbafda kappa. Orostiftarne blefvo ock öivermannade och mediagna till traktens olisvaktkontor, hvarest de fingo tillbringa natten Ch sofa ruset af sig. Påskaftonen blefvo de uner polisbevakning hemförda till Carlberg. RÄDHUSRÄTTEN. Laurellska merdet. Å samma afdeling fortsattes härefter ransakniogen med Margaeta Larsson och Johan Friberg. Förutom de anklagade, voro, för att ånyo höras, cavusliseten Holmblad och enkan Jonsson närvarande. Efter ett längre förhör, hvilket dock endast ut;jorde ett återupprepande af hvad förut är kändt, uppaköta den vidare ransakningen till nästkommande iodag. Försnillningarne å Långholmen. Då slutligen målet härom förekom och sergeanten Wiberg blifvit förhörd rörande vedtransaktionerna, qvittens-förfalskvingen m. m., gjorde hans biträde I rättegången, häradshöfding Möller, den invändningen, att det ej tillkomme råddusrätten, utan kammarrätten, att pröfva och afdöma detta mål i hvad det rörde Wiberg. Efter en längre öfverläggning 1esolverade rätten att den skulle om lördag afgifva utlåtande öfver denna invändning. Wiberg återfördes i bäktet. Härefter förekallades och hördes landtbrukaren J. T. Molin, hvilken blifvit af tillförordnade åklagaren, hr Odelberg, åtalad för den befattving han tagit med de Edmanska vedaffirerne. Hr Molin medgaf, på fråga, att han åren 1863, 1865 och 1866, vid sina leveranser till fängelset lemnat, bvarje gåog, 2 å 3 famnar mindre än han bordt, men påstod att han till kamrer Edman lermnat kontant liqvid för de felande famnarne. Hvad angick den Zt åklagaren åtalade försäljningen af 33?s famnar ved till hr Vougt och fabrikör Bebrling, hvilken ved bordt aflemnas å Långholmen, förklarade hr Molin gig ej ha vetat avnat än så skett. Uppmärksamgjord af ordf. derpå att ban för denna last erbållit två qvittenser, undertecknade, af hrr Vouet och Behrling, svarade hr Molin att han ej Bett på pamnunderskriften, utan antagit att densamma, som vanligt, varit Wiberga eller Edmans. Såsom vittnen hördes härefter hrr Vougt och Behrling, hvilka berättade, den förre: att han genom kawrer Edmins föranstaltande fått sig tillsänd en last ved på 33?; famoar, hvaraf han sjelf behållit 18 och i sin oråning förgålt 15 famnar till br Behrling. Denne gistnämnde hade intet vidare att tilllägga, än att han qvitterat, emottagit och betalt de 15 famnarne. : Sedan vittnesförhöret var slut, avhöll åklagaren, att till nästa rättegångstillfälle få inkallade major Tellander och kapten Höckert. Rätten förklarade sig vilja nästk. lördag i sammanhång med kompetensfrågan, yttra sig om detta åklagarens yrkande. Molin fö klarades skyldig infinna sir nästk. måndag vid vite af 10 rdr, då skepparen Andersson skulle höras. Dom. Förre bryggeribokhållaren Carl Jonsson, hvilken förut varit straffad för två resor stöld, dömdes i går af rådhusrättens 6:te afdelning för tredje resan stöld af en rock, värderad till 5 rår, att hållas till straffarbete i 2 år och 6 månader. Länseellfängelset. Spanmålsstöld. Vi hafva i ett föregående referat berättat om en spanmålsstöld, som genom inbrott i en loge natten till den 5 sistiidne februari blef begången vid Barsabro gård i Järfälla socken af rättaren å gården Johannis Jonsson och förre dragonen Erik Sköld, hvilken sednare till sig hemförde det stulna, nemligen 2 tunnor hafreblandad vicker. som också vid visitation i hans hemvist å lägenheten Bredgård återfanns. Johannis Jonsson erhöll vid föregående ting sin dom, men blef målet, ehvad det rörde Sköld, uppskjutet emedan många anmälaingar skett rörande i trakten begångna stölder, bvilka Sköld misstänkes hafva begått. Vid tinget sistlidne lördag kunde dock Sköld icke öfverbevisas om mer än 2:ne begångna stölder, hvarföre han, efter bållen Ofverläggning, dömdes till 6 månaders straffarbete och förlust af medborgeriigt förtroende i 5 år. Mordet i märheten af Rotebro. Lördagen den 29 september 1866 på aftonen uppstod ett blodigt slagsmål å krogen vid Rotebro gästgifvaregård, mellan en heromansbrukare Björkman och några jernvägsarbetare m. fl, hviket slagsmål sednare på aftonen fortsattes i en hage, hörande till smeden Sandbergs i närbeten af Rotebro befintliga lägenbet, med den påföljd att Björkman tillsatte lifvet. Påföljande morgon befanns han nemligen ligga död i den ifrågavarande hagen. Ransaknoing rörande denna obyggliga tilldragelse bar flera rättegångisdagar hållits, hvarom vi förut utförligt berättat. Många personer voro i målet inblandade, af hvilka, 2:ne dömdes till böter, men jernvägsarbetaren P. Anderaion Spjut, som länge satt bäktad på misstanke fö: delaktighet, i mordet, blef slutligen på grund af sitt nekande och i brist af bevisning, ställd på fri fot. En annan jernväggarbetare Anders Olsson, som antages vara en af Björkmans banemän, hade dagen efter sedan brottet begicka och gedan ban fått höra att Björkman var död, i tysthet begifvit AE en Ar AS AA