så St, Bjerge I Walistsna ej blott ex af de kidsta sersonerna på Gotlaovd, utan jemväl troligen den i jäste i tjonst varande domare i Bverge, för att i sa i vår veridsdol Häradsdomaren Stefan ; var fö Z 1772 och afleå den I , gåledes närn 96 år i immal 1812 intr git sätet bland Gotland gämnd såsom extra edamot och i domböc 0 sutecknad såsom ordigarie nitmademan ända ifrån 1818 till de senare åren. Annu efter sitt 90:de år deltog han ordentligt i bäradsrättens sessioner. Ehburu han under de senaste åren ej bevistade tingen ville han dock aldrig höra talas om afskedstazande, utan boppades alltid att en gång kunna åter komma till tinget. I mer än 26 år har han varit den äldste bland nämnden eller 2å kallad häradsdomare. Uader ännu längre tid har ban varit egodelningsrättsledamot. I sina yngre år var han underofficer vid det s. k. Bryggerska kavalleriet, och säkerligen var han den sist lefvande af de 8. k. Bryggerska kavaljererna. Lagman Bryggeri lifstiden uppsatte nemligen efter ryska invasionen 1808 på Gotland en frikår till häst, som skall bestått af 40 till 50 man, hvilka lära inöfvats af en officer, benämnd Ahoch och brukade exercera i närheten af Biyggera boställe Alleqvia. Dessa kallades af folket Bryggerz kavaljerer. Stefan Tjelder blef sedermera sergeant vid den för Gotland egna pikförarekår. Under sin lifstid har han erhållit 2:ne silfvermedsljer, en för odlingsflit och en efter sitt 90:de år för långvarig tjevstbefattning. Äfven det egna förbållande lärer inträffa i afseende på honom, att han icke efterlemnar någon känd arfvinge. Qvwicksilfverfynd. Från Smedjebacken skrifves i Westerbergslagens Tidning: Uti en, för valsverksbyggnadens behof i Westansjö, upptagen sandgrop har påträffats qvicksilfver, hvilket i sandlagret gediget förekommer i små runda kulor, Ihjelfruset barn. I rapport till konungens pbefallningsbafvande i Westerbottens län omtalar krono!ängman Nordenstedt i Dorothea socken följande sorgliga händelse: Genom fattigvårdsstyrelsens kärstådes försorg skulle Nils Erssons i Granberget lille son Amandus, emellan 3 och 4 år gammal, fortakaffas till sina föräldrars hemvist i Granherget i Tåsjö socken. Bonden Erik Johansson i Österormsjön hade åtagit sig att öfver den omkring 1!, mil långa skogen mellan Löfstrand och Granberget bära gosren på skidor. Onsdagen den 26 nästlidno februari skedde afresan från Löfstrand, men på eftermiddagen började det snöa, och blef ett det förfärligaste yrväder, så att Johansson förlorade kosan och måste tillbringa natten i en höhässja eller stsck. Dagen derpå fortfor samma yrväder, och Johansson visste ej, hvaråt han skulle ställa kosan för att komma fram. . Det arma barnet, som redan under natten börjat frysa, kunde ej längre motstå kölden och den gevomträngsnde blåsten, utan dog vid middagstiden dena dagen. Johansson, som, för att rädda sitt lif, måste lemna det döda barnet, fortfor att färdas, så mycket krafterna tiläto, uten att likväl den dagen framkomma till Granberget eller något annat ställe. Den andra natten måste äfven tillbringas i en höhässja. Den tredje dsgen, som var fredag, blef vädret någorlunda vackert, så att han kunde rätta sig och lyckedes den dagen, utmattad och förfrusen, komma fram till Granberget. Johansson torde för sina återstående dasar hafva förlorat sin helsa. SFör detta brödätare. I Gefle-posten läses följande radikala tillkännagifvande: I anseende till de höga spanmålspriserna hafva undertecknade öfverenskommit att hädanefter icke förtära bröd. 70 f. d. brödätare. Smaklig måltid!