Dagens Nyheter – 14 april 1868, sida 3

j — Jag har tappat, jag. — Ah! ni vill låna pengar. — Nej, visst icke. — God afton dål!... Jag är er ödmjukaste tjenare. Och herr VAsti gjorde ett försök att frigöra sig. ifrån: den besvärlige mannen. . Men denne gvarhöll. honom. : — Ett ögonblick, herr grefve, sade han. Ni Fo och jag har förlorat. Vet ni hvarör . — Förmodligen derför att jag haft tur och ni otur. — Ni misstager er... Jag har förlorat, derför att ni bragt olycka öfver mig. — Det har åtminstone skett ofrivilligt, och jag är tröstlös deröfver. å — Åh! vänta... vänta. Ännu har jag icke talat till punkt. Jag har i dag besökt en somnambul... — Ah! tror ni på sådana? — Ja. Och somnambulen har sagt mig att jag skall återfå min fordna tur, om jag dödar er. Alltså har jag beslutit göra det. Herr VAsti spratt till och betraktade vicomten. Han teg en stund... Derefter smålog han helt sorgset och yttrade: — Jaså, vicomte, ni utmanar mig på duell. Nåväl, jag skall slåss med er. Jag har verkligen så litet att lefva för att jag är nöjd att dö när som helst... Kanske är det en högre makts vilja, att vi, som gjort vår lycka genom värjan, äfven genom detta vapen skola förgås och att vi sjelfva skola blifva varandras banemän... Tid och ställe för mötet utsattes, duelien egde rum, och major Arleft samt Armand voro herr MAstis sekundanter. Den olycklige grefven fick det beställda såret i halsen. (Forts.)