Dagens Nyheter – 14 april 1868, sida 2

ringsglas, har kunnat upptäcka att Armand på mig gjort ett djupare intryck, än tillåtligt varit. — Min fru, ni talar uppriktigt... — Ja, hvarför skulle jag icke göra det? Jag är icke skyldig er den ringaste aktning. Mitt hjerta skänker jag åt hvem jag behagar, ty ni har fångat mig genom svek och list. Detyttre skenet kommer jag likväl alltid att strängt bevara, dock icke för er eller ert namns skull, utan för vårt barns skull, hvilket skall bära detta namn. Var således trygg, min herre: er ära har ni redan förlorat, men det sken af heder ni ännu eger skall icke blifva er beröfvadt af Margareta de Pons. De båda makarne skiljdes åt; de gingo hvar till sitt hviloläger. Men herr WAsti fick icke sofva. Hela natten vred han sig på bädden såsom en mask. Och huru skulle väl den man kunna få någon ro, som förverkat till och med rättigheten att fordra trohet af den hustru han med passion älskade, och som, då han sökte slita sina tankar från det bittra närvarande och kastade blicken tillbaka till det förflutna, hemsöktes af de hemskaste, de mest förkrossande, bjertslitande minnen En vecka förflöt, utan att något annat märkvärdigt föreföll inom familjen TAsti, än att grefven sjelf bestormades af svartsjuka till den grad, att han ibland var betänkt på att förkorta sitt lif, under det att hans unga maka, som nästan dagligen sammanträffade med Armand, blef allt mer betagen i den unge mannen. Men snart inträffade en händelse, som åstadkom en betydlig förändring i situationen, och som vi i nästa kapitel skola berätta. XIX. Bland brunnsgästerna i Baden voro högst få fransmän, Dock fanns der en person, som lä