Dagens Nyheter – 14 april 1868, sida 2

grefvinnan kommit att nämna hennes skyddslings namn och sålunda upplyst henne om att det just var i Baden och icke annorstädes hon kunde verka för det mål, hon föresatt sig. Hon antog alltså grefvinnans inbjudning och lemnade Paris. En storartad bal tillställdes i Baden, hvilken bevistades af alla förnäma bland brunnsgästerna. Det var på denna bal herr dAsti kom underfund med att Margareta älskade Armand; och ifrån den stunden tärdes han af svartsjukans qval, hvilka voro så mycket förfärligare, som han sjelf icke kunde göra anspråk på sin makas kärlek. Har vågade likväl vid hemkomsten från balen säga till henne: — Min fru, nå har i afton tydligen visat er vara en pligtförgäten hustru... — Hvad menar ni? frågade hon helt kallt. — Ni älskar denne Armand Leon? — Nå, än sedan? — Ni borde veta att, om också ni har rättighet att icke älska mig, det dock är er pligt, eftersom ni bär mitt namn... — Att hvad? — Att icke vanära detta namn, genom att öppet underhålla något slags kärlekshandel med andra. Fru VAsti utbrast i skratt. — Jag tror, ni är svartsjuk, sade hon. — Min fru... — Ni säger att jag älskar Armand... Nåväl, jag tror nästan att jag gör det; men ingen är ju herre öfver sitt hjerta. Grefven sammanbet tänderna i raseri. — Deremot måste jag förneka hvad ni äfven tyckes vilja påstå, eller att jag för verlden förtådt den ömhet jag hyser för mitt lifs räddare. Ni kan vara lugn, min herre: ingen med undantag af er, som sett genom svartsjukywns försto