Dagens Nyheter – 11 april 1868, sida 3

Under hemvägen red Armand vid sidan af hennes vagn, och likasom hade försynen velat befrämja Damens med svarta handsken planer, inträffade en händelse, som var synnerligen egnad att fästa Margareta mycket nära vid den nya bekantskap hon gjort. Det blef ett häftigt åskväder, hennes hästar skrämdes och började skena. En stor olycka skulle helt säkert ha händt, så vida icke Armand haft själsnärvaro nog till att fatta sina pistoler och skjuta ibjäl de båda vilda hästarne. Margareta de Pons såg nu i den unge behaglige fransmannen sitt lifs räddare; och då de efter många äfventyr återkommo till staden, inbjöd hon honom att äta middag hos henne, på det att hennes man måtte komma i tillfälle att tacka honom. Det första steget — ett stort steg — vår taget... Vi vilja icke följa utvecklingen af intrigen i alla dess detaljer, icke trötta läsaren med en redogörelse för alla de händelser och omstäuvdigheter, som bidrogo till att ur den tacksamhet och välvilja, Armand vid sitt första sammanträffande med Margareta de Pons hos denna uppväckt, framkalla en på en gång djup och brinnande kärlek. Vi behöfva väl icke säga att det var Damen med svarta handsken, som beredde de tillfällen till sammanvaro och meddelade sin slaf Armand de instruktioner, genom hvilka detta resultat Vanus. I den mån Armand märkte att den älskliga Margareta omfattade honom med varmare känslor, blef det uppdrag han nödgats åtaga sig, för honom allt tyngre att uppfylla. Han tyckte så synd om sitt offer; och han blygdes nästan att se herr VAsti i ansigtet. (Forts.) ——L