Dagens Nyheter – 11 april 1868, sida 3

då hon begaf sig ut, ledd af sin man; och visade sig i brunnssalongen eller på de mest besökta allmänna platser. Efter en timma återvände detta par, som sålunda verldens ögon syntes hålla mycket af hvarandra, till sitt hem, hvarest de icke utbytte ett enda ord, utan lefde lika åtskiljda som om Himalaya-bergen hade befunnit sig mellan dem. Vanligen gick herr VAsti åter ut och uppträdde vid spelbordet. Men itrots af ordspråket var han i allmänhet lika olycklig i spel som i kärlek. Han förlorade för det mesta tjugu louisdorer hvarje afton. : De personer, som gåfvo akt på hans ständigt sorgsna min, trodde att det var de oupphörliga förlusterna, som förorsakade hans bekymmer; men de misstogo sig. När han återkom till huset vid Lichtenthalgatan, hade hans maka för längesedan dragit sig tillbaka till sin enskilda våning. Hon var icke mera synlig för honom. En dag under sin förmiddagspromenad besökte fra MAsti ruinerna af det gamla slottet Ebberstein, beläget ett stycke från den lilla staden Bader. Många märkvärdigheter voro att bese i detta slott, men den gubbe, som höll vakt derstädes och förevisade hvad som var sevärdt kunde icke tala franska och uttryckte sig dessutom så illa på tyska, att fru VAsti hade svårt för att förstå honom. Då trädde en ung man; som märkte detta förhållande och som sjelf tagit reda på hvad gubben icke kunnat förklara för fru VAsti, fram till denna, och, artigt bugande sig, anhöll han på den renaste franska avt få lemna henne de upplysningar, hou önskade. Fru VAsti var tacksam för anbudet; de följdes åt genom de många dystra korridorerna, de språkade om allt hvad de sågo och blefvo sålunda snart bekanta med hvarandra.