Dagens Nyheter – 11 april 1868, sida 2

Men det dröjde icke länge, förrän hon märkte att hennes man hade en mycket låg karakter, och allt efter som vissheten härom blef större, fann hon det tvång hon åtagit sig — att hyckla känslor dem hon icke hyste — allt odrägligare. Då Gontran de Lacy efter sin långvariga vistelse i utlandet återkom till Frankrike och blef förlofvad med sin kusin, nådde underrättelsen om detta parti Margaretas öron. Herr dAsti måste då tillstå för sin fru, att Gontran, som hon älskat så outsägligt högt, och för hvilken hon sedan nödgats fatta det djupaste förakt, icke varit gift, då han underhöll sin kärlekshandel med henne och att han således aldrig förverkat rättigheten till hennes aktning. Ett bref, skrifvet ar öfverste Leon och förlagdt af chevaliern, råkade samtidigt falla i Margaretas händer. Af denna epistel framgick att hr de Lacy varit tvungen att lyda brefskrifvaren och chevaliern såsom en slaf. Ifrån denna tid hatade Margareta sin man; hon insåg hela den nedriga intrig, för hvilken hon och hennes älskare fallit offer, och att chevaliern endast af begär efter hennes förmögenhet uppgjort och utfört densamma. När det sedan blef henne bekant att Gontran på sjelfva sin bröllopsdag blifvit dödad på det ohyggligaste sättaf herr VAsti, tillväxte hennes hat i styrka, och allt sedan afskydde hon den man, hvilkens namn hon bar. Hvad åter chevaliern beträffar, hade han, som, då han gifte sig med Margareta, icke hyste den ringaste kärlek för henne, småningom skänkt henne en allt större del af sitt hjerta, och slutligen — då hennes vänskap förbyttes i hat, uppflammade hos honom — besynnerligt nog! — en vild, förhärjande passion. Sådant var det straff, Försynen lät hemsöka denne man; han älskade med sin själs hela