DAMEN MED, SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). Under det långa samtalet, hvilket vi här till aldra största delen förbigått, hade de kommit till närmaste gästgifvaregård utanför Paris. Der ombyttes hästar och Armand skickade Rob Roy tillbaka till staden samt tog plats i vagnen bredvid Damen med svarta handsken. Och det bar af till Baden. Öfverstens och Fulmens bedröfvelse, när en främmande person kom tillbaka med Rob-Roy samt lemnade ett bref, hvari Armand omtalade hvad som skett, men icke hvarthän han begaf sig — ty det visste han icke sjelf — låter lätt tänka sig. Hvad Fulmen beträffar, hade hon under de sista dagarne formerat en ny bekantskap. Hon hade lärt käona grefvinnan Margareta VAsti, född de Pons. Förhållandet var att detta unga fruntimmer, hvilkens man, grefve VAsti — chevaliern hade efter en afliden onkel ärft grefvetiteln — vistades i Baden, dit hon sedan siule följa efter honom, en dag haft den otufon att hennes kusk körde omkull utanför det lilla hotell, i hvilket Fulmen bodde, med den påföljd att hon, som ensam åkte inuti vagnen, blef temligen illa skadad och sanslös inburen i det lilla hotellet. Fuimen, som var mycket menn: skovänlig, tog vård om henne, och grefvinnan qvardröjde öfver en vecka i hennes hus, emedaa läkaren förklarade att hon icke utan våda kunde föras till sitt eget hem. Först när hon blitvit i det aldra närmaste återställd, skiljdes loa från Fulmen, som emellertid i henne förvärfvat en, tacksam och tillgifyen väninna.