Dagens Nyheter – 9 april 1868, sida 3

bar en toilett af: hvit tyll och diamanter; fröken Mauwpias, en af säsongens skönheter, tog sig synnerligen väl ut i ljusblått flor; statsministerns nitce fru Gustav Rouher bar chärt for och diamanter; den vackra fru Danet visade sig i gul tulle bouillonne och bar guldkulor i sitt mörka hår; tröken Jurien de la Gravigre hade hvit tyll och guldkulor i håret. Fruntimmers förfalskningar. I den engelska tidskriften Once a week förekommer en liten artikel med ofvanstående öfverskrift, som i öfversättning lyder sålunda: Damerna bära sig ofta mycket ogeneradt åt, då det gälter blotta formfrågor. Förfalskning generar dem icke mycket, om de kunna bespara sig det besväret att t. ex. tillsända en långt bort boende syster några papper, genom att helt enkelt sjelf underteckna hennes namn och inlemna dem. En kassör vid en pensionsinrättning säger, att underskrifterna på de årliga uppgifter, hvilka de pensionsberättigade damerna skola insända om att de fortfarande lefva och äro ogifta, ofta måtte vara falska, eftersom från samma familj kunna komma fem, sex stycken sådana uppgifter, riktigt nog med olika namn, men namnen skrifna med alldeles samma handstill. Hvad det beträffar att skrifva ett namn på en vexel för en annan eller godtgöra glömskan hos en slarfvig väninna, som har sändt dem en anvisning utan underskrift att inkassera, så är det något, som många hundrade unga damer icke ett ögonblick skwviic draga i betänkande att göra. De veta od sig sjelfva att ingenting orätt är på färde, och att icke något bedrägeri åsyftas, och de kunna alldeles icke förstå, hvarför man skall göra så många omvägar för en blott och bar formsak. Det är märkvärdigt att de icke oftare komma illa ut för sina små oskyldiga förfalskningar. Sjelfmord. En välmående handtverkarefamilj i Berlin slutade i förra veckan sina dagar under följande sorgliga omständigheter: Familjen var, som sagdt, i mycket goda omständigheter och hade förmögna och mot densamma ytterst välvilligt stämda slägtingar, men en sjukdom hes mannen kom honom att frukta för iramtida. oförmögenhet att arbeta och det unga paret (mannen var 30 och hustrun 25 år) fattade derför det beslutet att beröfva sig och sina barn lifvet. Af barnen var det ena 4år, det andra 3månader. Det hemska beslutet utfördes på så sätt, att en gaskran i rummet öppnades på aftonen sedan barnen insomnat och makarne gått till hvila. Då man andra dagen beredde siginträde i familjens bostad voro alla fyra döda. Ett bref till en anförvandt upplyste om orsakerra till det förtvifiade steget. En bit förfalskad historia. Då i Paris den stora Dictionnaire des contemporains skulle utkomma, afsände Comedie Frangaise en deputation till utgifvaren, hr Vapereaw, med enträgen begäran att han icke måtte uppgifva aktörernas och aktrisernas rätta födelseår, och denna begäran efterkoms också. Men det pikäantaste i saken är icke denna begäran, utan deputationens argumenter. De utsände sökte nemligen bevisa dictionnairens utgifvare, att han, om han uppgåfve sujetternas verkliga ålder, skulle betänkligt skada teaterns vigtigaste intressen i det han skulle beröfva publiken densammas illusioner och konstnärerna den nimbus, som omgifver dem. Och: sålunda blef verldshistorien en liten grand förfalskad — ett brott, för hvilket i öfrigt den artige erkeengeln Michael på den yttersta dagen väl icke alltför hårdt skall bedöma hr Vapereau.