Dagens Nyheter – 9 april 1868, sida 2

handsken — synas ha temligen lätt för att bli. Hon var icke mottaglig för det dåliga inflytande, som svartsjukan plägar utöfva, företrädesviz på fruntimmer; utan, ehuru hon visste sig icke Yara älskad af den hon sjelf skänkt sitt hjerta, leddes bon under sina bemödanden att vinna hans kärlek, icke af hat till den som var hennes rival, utan förnämligast af en brinnande önskan att rädda honom ur en stor fara. Ty hon ansåg hans kärlek till Damen med svarta handsken farlig, olycksbringande. Armand kunde icke vara alldeles blind och döf för Fulmens välvilja; och fastän han ej förmådde hysa några varmare känslor för henne, omfattade han henne med en innerlig tillgifvenhet, grundad på ren och verklig vänskap. Han såg att Hon höll honom kär, och han ville så gerna glädja henne. Han beslöt derför att visa henne en ömhet, som han i verkligheten icke kände samt lyda henne, oaktadt det kostade på honom, och sade en dag till sin far: — Jag skall rida ut på middagen, för att göra er och Fulmen till viljes. Jag tror att jag skall bli lättare till sinnes; om jag åter börjar lefva en sula med Kär i verlden. Jag vill att ni och Fulmen skola supera hemma hos mig i afton... fversten blef icke litet förvånad och glad, då han hörde sin son tala på detta sätt. Inom sig välsignade han Fulmen; ty han hade länge insett att om någon räddning vore möjlig för Armand, skulle den komma genom henne. Och detta sonens oväntade och frivilliga beslut att rycka upp sig, att söka bot för det onda, hvaraf han led, ansåg herr Leon för att vara ett stort steg till förbättring. Armand gaf tillsägelse om att Rob-Roy skulle sadlas; det var hans mening att begifva sig till det lilla hotell, som stod för hans räkning och vaktades sf den gamle trotjenaren Job. Denne