Dagens Nyheter – 8 april 1868, sida 2

och kaptenen förstörde den vigtiga handling, han på befallning aftonen förut uppsatt... Nåväl! tillade Germain, vändande sig till Armand; vill ni ännu duellera med kapten Hector Lemblin? — 0, fasal mumlade den unge mannen. När kammartjenaren slutat sin sorgliga berättelse, lutade sig Damen med svarta handsken öfver kaptenen, som skälfde af blygsel midt under de namnlösa qval, af hvilka han för öfrigt bestormades. — Och nu, kapten Hector Lemblin sade hon till honom, nu är det min tur att upplysa dig om, hvem den hämnande arm tillhör, som fört dig till der gudomliga rättvisans tröskel! Se på mig... betrakta mig noga! Och han såg verkligen på henne, och hans ansigte, i hvilket dödsångesten redan afmålade sig, uttryckte en ännu större förskräckelse. — Kapten Lemblin, fortfor hon, jag har länge vetat allt detta; allt hvad här på sista tiden tilldragit sig, dina farhågor, din oro, din förtviflan, dina vanvettiga förhoppningar, allt, till och med den nu afgifna berättelsen af din medbrottsling, allt, till och med den värjstöt till följd af hvilken du nu skall dö, är mitt verk... Och då kaptenens blodspräteda ögon rigtades på henne och den döende tycktes fråga sig hvem denna qvinna kunde vara som gjort sig till ett ödets obevekliga verktyg, höjde hon sin med den svarta handsken betäckta hand och återtog: . — Jag sade dig det i går: jag har på denna hand några fläckar af den mans blod, som jag älskat... och, tillade hon helt sakta, du är en bland dem som utgjutit detta blod! Derefter lutade hon sig ännu närmare intill honom och sade: . o— Jag är icke generalen de Ruvignysg dotter