Germain tystnade åter. Och Damen med svarta handsken, som fortfarande hade sin blick fästad på kaptenen, hvilkens qval voro förfärliga, ty han hade icke i ringaste mån förlorat sitt medvetande utan hörde tydligt allt hvad hans medbrottsling berättade — Damen med svarta handsken, säga vi, yttrade till honom : — Är detta sannt, kapten? Herr Hector Lemblin bet i raseri den kudde, mot hvilken hans hufvud hvilade.