DAMEN MED, SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). Germain gjorde ett uppehåll i talet, då han märkte att öfverstens son började åhöra honom med nyfikenhet. Under tiden hade Damen med svarta handsken i det inre rummet sina ögon oafiåtligt fästade på kaptenen, hvilkens tänder skakades häftigt, och hvilkens stora fysiska lidanden tyektes helt och hållet förglömmas under ioflytelsen af ett ännu större och förfärligare moraliskt ondt. Betjenten återtog: — ÅAlltifrån denna dag blef tru Lemblin, som dittills varit den lyckligaste bland qvinnor, sorgsen och dyster. TFörgäfves frågade henne kaptenen, hvilken snart återfick helsa och krafter, om orsaken till hennes djupa bedröfvelse; förgäfve3 slösade han på henne den största ömhet — hon stötte honom ifrån sig och iakttog en envis tystnad. Två månader sednare gjorde kaptenen en resa till Paris på åtta dagar. Under hans frånvaro genomletade hon alla lådorna i en chiffonnier, som kaptenen alltid brukade hålla omsorgsfullt tillsluten. Det var jag, som på hennes befallnipg sönderbröt låset, ty nyckeln bar kaptenen alltid på sig. Denna chiffonier innehöll papper... Herr Lemblin kom tillbaka en afton. Hans fru hade tidigt gått till sängs och uppgaf sig vara sjuk. Han gick dock in i hennes rum; och förskräckt tog han ett steg tillbaka, då han varseblef henne, till den grad blek och förtärd var hon. Jag åtföljde honom, men hon afskedade mig genast med en befallande åtbörd och sade till sin man: — Min herre, jag måste tala med er... — Men, fortfor Germain helt uppriktigt, man är icke kammartjenare utan att vara nyfiken;