Dagens Nyheter – 7 april 1868, sida 3

Utsträckning af elektricitetens användning för praktiska ändamål. (Ur professor Edlunds föredrag å Vetenskapsakademiens bögtidsdag.) Genom Faradays upptäckt af den galvaniska induktionen, för snart 40 år sedan, erhöll vetenskapen ett medel att frambringa galvaniska strömmar genom mekaniskt arbete, eller såsom man med rätta kan säga, att förvandla mekaniskt arbete i galvanisk elektricitet. Såsom bekant är, tillgår detta bland annat på det sätt, att ankaret till en vanlig magnet omgifves med öfverspunnen metalltråd, i hvilket fall en galvanisk ström uppkommer i tråden, så snart ankaret aflägsnas ifrån eller närmas intill magnetens poler: Det är på detta sätt galvaniska strömmar bildas i de allmänt kända magnetoelektriska induktionsapparaterna. De strömmar, som på detta sätt under vanliga förhållanden hitintills kunnat åstadkommas, äro dock icke synnerligen starka. Strömmens styrka beror till hufvudsaklig del på magnetens kraft, och denna senare har man icke kunnat uppdrifva öfver en viss gräns. Man har således hitintills endast i mindre skala lyckats förvandla mekaniskt arbete i galvaniska strömmar. Det är dock lätt att inse, huru vigtigt det skulle vara att på detta sätt kunna åstadkomma galvaniska strömmar af stor intensitet. Dessa ega flera egenskaper, hvilka både för vetenskapen och industrien skulle blifva af mycken nytta. I detta hänseende hafva under de båda sista åren några undersökningar blifvit gjorda, hvilka äro af stor betydelse, och som derföre äfven mycket tagit den allmänna uppmärksambeten i anspråk. (Professor Edlund beskrifver nu några anordningar af engelsmannen Wilde samt apparater af Wheatstone och Siemens för att i större skala förvandla mekaniskt arbete i elektriska strömmar. Han fortsätter derefter:) Jag har blott kunnat antyda beskaffenheten af de ifrågavarande apparaterna; utan figurer låta de sig icke fullständigt beskrifvas. Detär på deras utomordentliga förmåga att kunna förvandla mekanisk kraft eller mekaniskt arbete i elektricitet, som jag velat fästa uppmärksamheten. Den angifna metoden att ås.adkomma denna förvandling skall utan allt tvifvel i framtiden blifva af den största vigt, ej blott för vetenskapen utan äfven för industrien. Våra många vattenfall innehålla en nästan outtömlig källa för mekanisk kraft. Då de omnämnda apparaterna framdeles hunnit blifva fullkomnade, skail man kunna förvandla en del af denna naturkraft i elektriska strömmar. Med dessa strömmar kan man frambringa ljus och värme, verkställa kemiska sönderdelningar och sätta maskiner i verksamhet, och detta icke endast på det ställe, hvarest naturkraften finnes, utan på långt derifrån belägna orter. Den hufvudsakliga betydelsen af den ifrågavarande upptäckten ligger till en del deri, att naturkraften med tillbjelp af den strömmande elektriciteten kan förflyttas till den ort, der man behöfver densamma. Icke kan man numera kalla det påståendet för en lös fantasi, att Göteborg t. ex. i en framtid kommer att upplysas af Trollhättan och Newyork af Niagara. kör att fullt kunna tillgodogöra den ifrågavarande upptäckten skall man säkerligen ännu hafva många svårigheter att öfvervinna. Men vägen, som leder till det eftersträfvade målet, synes vara funnen, och med de medel, öfver hvilka vår tids naturvetenskap förfogar, bör man kunna hoppas, att de praktiska svårigheterna kunna besegras.