Emellertid fortsattes tvisten i det bredvidliggande rummet. Major Arleff sade åt Armand: — Hör, min herre, hör först hvad vi ha att meddela er.,. sedan skall ni få slippa in. — Må vara, sade den unge mannen, som icke hade den ringaste aning om, huru sakerna stodo; jag skall tiga och höra. Germain återtog då: — Vet ni hvem den man är, med hvilken ni ämnade duellera ? — Nej, genmälde Armand. — Det är kapten Hector Lemblin. — Nå, än sedan? — Och han har varit gift med Martha de Chatenay, enka efter generalen baron de Ruvigny, hvilken var egare till det här slottet. — Hvad bryr jag mig om allt det der? — Åh! vänta, vänta så skall allt bli klart för er. Germain teg en stund hvarefter, han fortfor: — Jag, min herre, har varit kaptenens kammartjenare och jag trädde i tjenst hos honom för två år sedan. Kaptenon älskade mycket sin maka, och hon nästan afgudade honom. De hade uppgjort inbördes testamente, och som fru Lemblin ärft sin första man, hvilken var enormt rik, kan det icke förvåna någon att kaptenen nu har tvåhundratusen francs i ränta. (Forts.) fr———