Dagens Nyheter – 4 april 1868, sida 3

—Man dödar icke så lätt en man, som varit medlem af det fruktansvärda Hemliga Förbundet. Kaptenen klädde sig omsorgsfullt ochlemnade klockan sju slottet, åtföljd af Germain, som bar ett par värjor under armen. De gingo till fots utefter den ojemna väg, som slingrade sig mellan strandens klippor. Germain iakttog tystnad; han tycktes vilja undvika att nödgas gifva sin husbonde någon ytterligare förklaring. Först då de voro helt nära mötesplatsen, höjde han sin röst och yttrade: — Förlåt mig, min käre husbonde, men jag har en enda fråga att ställa till er. Tillåter pi — När? — Nu på morgonen. — Då, sade Germain, är det onyttigt att fråga, hvem ni utnämnt till universalarfvinge, Det är hon. — Ja. — 0! den kärleken, till hvilka galenskeper leder den icke menniskan! mumlade Germain. Och då kaptenen sammandrog ögonbrynen, tillade han: — Då får ni då bestämdt lof att döda denne uvge man, ty eljest skulle han en vacker dag kunna blifva den lycklige egaren till slottet Ruvigny. Som läsaren finner, gjorde Germain allt för att plåga sin husbonde. Denra gång lyckades han kanske bättre än någonsin att träffa kaptenen på den ömtåligaste punkten. Det var med möda Hector Lemblin förmådde framstamma dessa ord: — 01! tig... tig, demon! Du förtalar den ädlaste bland qvinnor. Germain svarade icke. Han fortfor att gå