Dagens Nyheter – 4 april 1868, sida 2

— Öch emedan den främmande damen älskar honom. — Du bedrager dig. — Bah! — Hon hatar honom likasom jag. — Åtminstone säger hon så sjelf. — Och hvad hon säger, det är sanning. — Må vara! yttrade den misstrogne Germain; men om ni, i stället för att döda honom, skulle sjelf bita i gräset... — Nå, än sedan? — Jo, då gifter hon sig med honom. — 01 aldrig! ropade kaptenen utom sig. — Det är hvad vi få se. Germains ord hade gjort ett lifligt intryck på Hector Lemblin. En stund förblef han stående tankfull och dyster; derefter sade han: o— Nåväl, jag har härigenom endast tått ett ytterligare skäl till att döda honom. Germain svarade intet härpå. Efter ett ögonblicks tystnad frågade han: ooo— Vid hvilken tid i morgon bittida lemnar herr kapten slottet? — På slaget sju. — Skall jag följa med herr kapten? — Ja visst. ; — Tar herr kapten vapen med sig? — Ja, två värjor. Betjenten betraktade sin husbonde med en mönstrande blick. — Ni har varit en ypperlig klinga, sade han, men nu är jag rädd för att ni börjat rosta... och er motståndare är ung. Kaptenen gjorde en axelryckning, vände ryggen åt Germain samt gick för att lägga sig. Men betjerten följde honom. — Jag glömmer icke, sade han, att jag är i herr kaptens tjenst, och .om herr kapten försmår mina goda råd, skall han helt säkert icke neka mig att vara honom nyttig på annat sätt.