Dagens Nyheter – 4 april 1868, sida 2

fara ni kommer att löpa i morgon. Också har jag icke styrka att återse er, förrän ni vänder tillbaka såsom segrare. Jag håller mig derför instängd i mitt rum, der jag bedjer för er; och om det är sannt att kärleken ger kraft och lycka, skall ni säkert blifva den uslings baneman, som jag hatar. Bränn upp denna biljett och sätt er lit till Gud! Dessa få rader voro tillräckliga att återgifva kaptenen hans fordra kraft. Allt eftersom han läste, rätade han ut sig och återfick sålunda efterhand den manliga hållning, som förr utmärkt honom. När han vek ihop brefvet, såg han tio år yngre ut, än när han inträdde i rummet. Germain gaf helt förstulet akt på denna förändrivg, och när kaptenen i sin hänryckning gick ända derhän att han kysste biljetten och lade den invid sitt hjerta, kunde han icke afhålla sig från att utropa i sin vanliga bittra och bitande ton: — Bravo! mycket bra! Sådant der får mån ibland se på Porte-Saint-Martin-teatern. Jag brukar ofta gå dit jag... Kaptenen vände sig häpen och förlägen om. Germain fortfor: — På min ära! nu bar ni i en hast blifvit förflyttad tillbaka till den tid, då ni var underlöjtnant. Besynnerligt! — Tig! ropade kaptenen i vredesmod. — Bah! utbrast Germain; om icke jag säger er sanningen, hvem skall då göra det? Och när kaptenen förbittrad stampade foten i golfvet och fästade en blick af förtrytelse på sin betjent, fortfor denne: — Jag trodde er verkligen i stånd till att begå stora galenskaper, men den ni i morgon ämnar göra er skyldig till öfverträffar allt hvad jag kunnat föreställa mig. — Om hvilken galenskap talar du?