Bankofullmäktiges deputerade. Bankofullmäktige hafva utsett till fullmäktiges : deputerad, efter rådmaonen Björck, frih. Skogj man, och till deputerad för riksbankens diskontkontor, efter frih. Skogman, professor Selander. Bödsfoll. Natten melian torsdagen och fredagen afled här den lärde kompositören Franz Berwald, efter 8 dagars sjukdom. Franz Berwald, den ene medlemmen i det musikaliska brödra-triumviratet Franz, Johan och August Berwald, var född i Stockholm den 23 juli 1796. Redan vid 5 års ålder började han spela violin och vid 10 års ålder lät han höra sig på en konsert: det är icke vår tid uteslutande förbehållet att uppvisa musikaliska underbarn. Redan under det att Dupuy (död 1823) var kapellmästare fick Berwald anställning i hofkapellet som förste violinist, men lemnade denna plats 1828 för att följande året anträda en konstresa till Italien m. fl. länder. Den verksamme mannen öfvergaf den praktiska utöfningen af musiken och egnade sig åt ett helt annat verksamhetsfält. Han var nemligen från 1835 till 1841 i Berlin chef för ett 5 gymnastiskt-ortopediskt institut. Sistnämnde år i komponerade han operan Estrella di Soria, som uppfördes i Wien och sedermera äfven blifvit gifven i Stockholm. Följande året återvände han hit och har sedan dess skrifvit operetterna Jag går i kloster och Modehandlerskan, hvilka begge äro uppförda samt opeAa ran Drottningen af Golconda, som är under inöfnipg å kungl. teatern. Imellanåt har han i med framgång enat sig åt så praktiska värf som förvaltandet af Sandö bruk och sågverk 4 vid Iernösand samt anläggande af tegelbruk. Mellan dessa bestyr har han komponerat en å hel del topmålningar, konserter m. m.i Berwalds sednaste lefnadsår var egnadt åt omårbetningen af choralboken, hvaråt han eguade en outtröttlig omsorg; 60 choraler lära redan vara af honom omsatta. Berwald var ovanligt lärd kontra-punktist och i hög grad uppoffrande när det gälde att framdraga, undervisa och understödja ynpgre, lofvande musikaliska anlag. Ordensdekoratiom. Ryttmästaren vid lifregementets hussarkår B. v. Schildt har blifvit utnämnd till kommendör af Dannebrogsorden af KR andra graden. Furstlig förlofning. Från Altenburg telegraferades den 30 mars: I går egde förlofning rum mellan prinsessan Marie, dotter af aflidne prins Eduard af Altenburg, med arfprinsen Carl Giänther af Schwarzburg-Sonderhausen. Prinsessan Marie är halfsyster till hertiginnan af Dalarne och född 1845. Fru Nerudae-Norman håller ett fullkomligt triumftåg under sin nu pågående konstresa, och hennes magiska stråke förtrollar formligen åhörarne. I Paris har denna : konstnärinna, såsom vi förut berättat, speiat Spå tre af Pasdeloups konserter och väckt en obeskriflig hänförelse. Hon är stjernan i den högre societeten och har redan spelat hos kejsarparet i Tuilerierna och hos furstinnan Metternich. Den 26 i förra månaden skulle hon gifva en konsert för egen räkning i salongen Aerz och den 29 skulle hon uppträda på konservatoriets konsert; 2 veckan derförut gaf hon sex konserter i 4 Holland (Amsterdam, Rotterdam, Haag, H Utrecht, Dortrecht), och gjorde stormande ; lycka. I mMristina Nilesem är för vårsäsongen å engacerad vid hr Maplesows italienska opera4 sällskap, som den 28 mars skulle gifva sin första representation på Drury-Lane-teatern i Lonfdon. Så uppgifrer åtminstone hr Maplesson i Londons tidningar. — I Le Monde Illustr beskrifver följetonisten Pierre Veron sålunda ett besök hos denna ä vår firade Jandsmaninna: Nu äro vi framme vid Rue Rivoli, under dessa H arkader, som endast hafva ett obehag, nemligen det att de utestävga sol och luft i ett kl land, der man ej har till öfverlopps af någonMH dera delen. Vid n:o 176 öppnar sig en ganska MH vacker portgång för våra spejande blickar. Det dör ett nytt hus, byggdt efter samma modell dem, hvilka Sardou har gisslat i all deras skrytBH aktiga hvardaglighet. På höger hand räcker en bred trappa oss sin förgyllda ledstång till stöd och vägledning. Ah! en sådan trappa, den är bestämdt den andra af sitt slag! Fyratio trappsteg mellan hvar våning, och det finns fyra sådana. Foglarna bo nära himmelen, skulle en madrigalförfattare uttrycka sig. Saken är den att man stiger... så mycket man orkar, och att man ej stannar förrän ta